Fotografisk ordlista

Ett kamerasystem som automatiskt justerar objektivet så att motivet blir skarpt. Moderna system använder fasdetektion eller kontrastdetektion.

Öppningen i objektivet som ljuset passerar igenom. En större bländare (lägre f-tal) släpper in mer ljus och ger grundare skärpedjup.

Förhållandet mellan bildens bredd och höjd. Vanliga förhållanden är 3:2 (standard för systemkameror), 4:3 (Micro Four Thirds) och 16:9 (widescreen).

Den estetiska kvaliteten hos de oskärpa områdena i bilden, särskilt högdagrarna. Mjuk, rund bokeh upplevs oftast som tilltalande och styrs av objektivets konstruktion och bländarbladens form.

En slutarinställning där slutaren hålls öppen så länge avtryckaren är nedtryckt. Används för mycket långa exponeringar bortom kamerans tidsbestämda lägen.

Avståndet i millimeter från objektivets optiska centrum till sensorn när det är fokuserat på oändligheten. Den bestämmer bildvinkeln och förstoringen.

Ett system som minskar oskärpa från kameraskakning, antingen i objektivet (OIS) eller i kamerahuset (IBIS). Ger vanligtvis 3–7 stegs fördel vid handhållen fotografering.

Slumpmässiga variationer i ljusstyrka och färg i digitala bilder, mest synliga i skuggor och vid höga ISO-värden. Kan reduceras med brusreduceringsprogram.

Förhållandet mellan sensorns diagonal och diagonalen på en 35 mm fullformatssensor. Den påverkar den effektiva brännvidden och bildvinkeln.

Ljusets böjning när det passerar en liten bländaröppning, vilket gör bilden mjukare. Sätter en praktisk gräns för hur långt du kan blända ned ett objektiv.

Området mellan de mörkaste skuggorna och ljusaste högdagrarna som en kamera kan fånga i en exponering. Mäts i steg (EV).

Ett tal som representerar en kombination av slutartid och bländare som ger samma exponering. Varje steg på 1 EV dubblar eller halverar ljusmängden.

En kamerakontroll som åsidosätter kamerans uppmätta exponering, oftast i 1/3-stegs intervall. Positiva värden gör bilden ljusare, negativa gör den mörkare.

Samspelet mellan bländare, slutartid och ISO. Ändrar du en måste du justera de andra för att hålla samma exponering.

En enhet eller ett kamerasystem som mäter ljusstyrka för att bestämma rätt exponering. Kameror mäter reflekterat ljus; handhållna mätare kan även mäta infallande ljus.

Ett mått i Kelvin som beskriver hur varmt eller kallt ett ljus är. Låga värden (2700 K) upplevs varmt/orange; höga värden (6500 K och uppåt) upplevs kallt/blått.

Måttenheten för bländare. Varje helt steg (f/1.4, f/2, f/2.8, f/4 ...) halverar ljusmängden som passerar genom objektivet.

En teknik där flera bilder med olika fokusavstånd kombineras i efterbehandlingen för att få ett större skärpedjup än en enstaka exponering kan ge.

En sensorstorlek som motsvarar 35 mm-film (36 x 24 mm). Den är referensstandard för brännvidd och cropfaktor.

Ett objektiv med fast brännvidd (ingen zoom). Fasta objektiv är oftast skarpare, ljusstarkare (större bländare) och lättare än jämförbara zoomobjektiv.

Att ta flera bilder av samma motiv med olika exponering. Används för HDR-fotografi eller för att säkerställa minst en korrekt exponerad bild.

Perioden strax efter soluppgång eller före solnedgång då solljuset är varmt, mjukt och riktat. Mycket uppskattad för landskaps- och porträttfoto.

En graf som visar fördelningen av ljusstyrka i en bild. Vänstra sidan representerar skuggor, högra sidan högdagrar.

Det närmaste fokusavståndet där allt från halva det avståndet till oändligheten är acceptabelt skarpt. Maximerar skärpedjupet för en given bländare.

Ett mått på sensorns ljuskänslighet. Högre ISO ger ljusare bild men introducerar mer brus.

Ett komprimerat bildformat som använder förstörande kompression. Mindre filer men mindre flexibilitet i efterbehandlingen jämfört med RAW.

En optisk defekt där olika ljusvåglängder fokuserar på något olika punkter, vilket ger färgstörningar längs högkontrastkanter. Vanligare i billigare objektiv och vid öppna bländare.

Enheten för färgtemperatur. Fotografer använder Kelvin-värden för att ställa in vitbalans och matcha färgen på det omgivande ljuset.

En bild tagen med lång slutartid, vanligtvis flera sekunder eller minuter. Används för ljusstråk, slätt vatten, star trails och svaga ljusförhållanden.

Fotografi som återger motiv i ungefär naturlig storlek (1:1-förhållande) eller nära det. Kräver specialiserade makroobjektiv eller mellanringar.

En sensorstorlek större än fullformat, oftast runt 44 x 33 mm eller 54 x 40 mm. Ger högre upplösning, grundare skärpedjup och bredare dynamiskt omfång.

En miljon pixlar. Antalet megapixel på en sensor bestämmer maxupplösningen på bilderna.

Ett spegellöst kamerasystem med en sensor på 17,3 x 13 mm, vilket ger en cropfaktor på 2x. Ger kompakta hus och objektiv med god bildkvalitet.

Ett gråfilter som minskar ljusmängden som når objektivet utan att påverka färgerna. Gör det möjligt att använda längre slutartider eller större bländare i starkt ljus.

Den största oskärpefläcken på sensorn som fortfarande uppfattas som en punkt av ögat. Definierar gränsen för acceptabel skärpa och används vid beräkning av skärpedjup.

Den visuella effekten där avlägsna objekt ser ut att ligga närmare förgrunden, ofta förknippad med teleobjektiv. Effekten beror egentligen på det långa tagningsavståndet, inte på objektivet i sig.

En vidvinkelbild som skapas genom att sy ihop flera överlappande bilder. Kan täcka upp till 360 grader av en scen.

Avståndet i mikrometer mellan mitten av angränsande pixlar på en sensor. Större pixelavstånd ger vanligtvis bättre prestanda i svagt ljus.

Ett filter som minskar reflexer och bländning från icke-metalliska ytor och kan göra blå himlar djupare. Det fungerar genom att blockera ljusvågor som svänger i en specifik riktning.

Ett okomprimerat eller förlustfritt komprimerat filformat som bevarar all sensordata. Ger maximal flexibilitet i efterbearbetningen till priset av större filer.

En tumregel som säger att kortaste handhållna slutartid ska vara 1/(brännvidd) för att undvika kameraskakning. För ett 200 mm-objektiv behöver du minst 1/200 s.

Ett tagningsläge där kameran tar flera bilder per sekund i snabb följd. Användbart för snabba händelser eller för att välja det bästa ögonblicket.

Det avståndsområde i bilden som upplevs som acceptabelt skarpt. Styrs av bländare, brännvidd och motivsavstånd.

En funktion på systemkameror som fäller upp spegeln innan slutaren utlöses, vilket minskar vibrationer. Används för skarpa stativbilder, särskilt vid långa slutartider.

De fysiska måtten på en kameras bildsensor. Större sensorer fångar mer ljus, ger grundare skärpedjup och producerar i regel mindre brus.

Tiden som kamerans slutare är öppen under en exponering. Snabba slutartider fryser rörelse; långa släpper igenom rörelseoskärpa.

Ljusstråk som skapas av stjärnornas skenbara rörelse under en lång exponering. Kan fångas med en mycket lång enstaka exponering eller genom att stacka flera kortare bilder.

En enhet för exponeringsändring som representerar en fördubbling eller halvering av ljuset. Gäller bländare, slutartid och ISO på samma sätt.

En kompositionsprincip som delar bildytan i ett 3x3-rutnät. Att placera motiv längs linjerna eller i skärningspunkterna ger ofta en mer balanserad bild.

Ett objektiv med brännvidd längre än cirka 70 mm (fullformatsekvivalent). Teleobjektiv förstorar avlägsna motiv och komprimerar perspektivet.

Ett objektiv som kan luta fokusplanet och förskjuta bildcirkeln i förhållande till sensorn. Används för arkitekturfoto och för selektiv fokusering.

När bilden tar emot för lite ljus, vilket gör att skuggor tappar detaljer och blir brusiga. Motsatsen till överexponering.

Mörkare hörn och kanter jämfört med bildens mitt. Kan bero på objektivkonstruktion, filter eller motljusskydd och läggs ibland till avsiktligt i efterbehandlingen.

En kamerainställning som justerar färgerna så att vita objekt uppfattas som neutrala i olika ljusförhållanden. Kan sättas automatiskt eller manuellt i Kelvin.

Ett objektiv med kort brännvidd (vanligtvis under 35 mm på fullformat) som fångar en bredare bildvinkel. Används ofta för landskap, arkitektur och interiörer.

Ett objektiv med variabel brännvidd så att fotografen kan ändra bildutsnitt utan att flytta sig. Ger mångsidighet till priset av storlek, vikt och ibland skärpa.

När bilden tar emot för mycket ljus och högdagrar klipps till rent vitt och förlorar detaljer. Motsatsen till underexponering.