Brännvidd — Längre brännvidder förstorar stjärnornas rörelse och kräver kortare exponeringar för skarpa stjärnpunkter. Ett 14 mm kan exponera 5–10 gånger längre än ett 200 mm.
Sensorupplösning — Högre upplösning avslöjar stjärnstreck vid kortare exponeringar. 500-regeln är för generös för moderna kameror med 40 MP och uppåt.
Latitud och deklination — Stjärnor nära himmelspolerna rör sig mindre per sekund. Riktar du kameran mot Polstjärnan kan du exponera längre innan streck syns.
Stacking vs enstaka exponering — För star trails ger stacking av många korta exponeringar renare resultat än en extremt lång enstaka exponering, och ger möjlighet att återhämta sig från avbrott.